Om boken: år / “Du är kall”, förklarar jag självsäkert utan att ta bort min indignerade blick från honom. "Du har inte en droppe värme." - Visst? - tittar på mig och ler smygande, han går mot mig med en rovdrift och trycker sin nakna överkropp mot väggen. "Y-du..." "Du förstår", han rör vid kinden med tummen, glider till sina åtskilda läppar och ser hur mina kinder blir röda och min andning är trasig, fortsätter han tyst: "Jag är inte den där kylan”, en tyst viskning på läpparna och en lätt kyss, som om den var stulen. - Gå härifrån nu! Jag blev kär i honom utan minne, gick emot ödet och lämnades ensam. Åren har gått. Jag gjorde karriär och glömde. Jag trodde det tills jag träffade honom igen.